Nicole Foss / Stoneleigh i Göteborg

På engelska / in English.

Förra måndagen var jag på Ekocentrum i Göteborg och lyssnade på Nicole Foss, även känd som Stoneleigh från bloggen The Automatic Earth. Intressant nog var hörsalen fullsatt (jag hörde folk utanför som stod på en reservlista) med en mestadels ung publik. Jag kan ibland undra om det bara är jag som läser alla obskyra bloggar, så det var trevligt att se så många andra intresserade. Hur trevligt det nu är att ”domedagsprofetior” ligger i tiden…

Föredraget var synnerligen intressant och min korta sammanfattning av budskapet blir detta:

I grunden har vi en energikris – oljetoppen. Denna kommer att leda till problem eftersom vår ekonomiska tillväxt hela tiden har byggt på ökande energianvändning och speciellt under de senaste trettio åren drivit fram en gigantisk kreditbubbla. Sådana bubblor är i princip pyramidspel och de suger åt sig enorma summor eftersom alla tror att de ska bli rika. Det går bra så länge det finns pengar att lägga in i pyramidspelet. När den ekonomiska tillväxten tar stopp på grund av att energianvändningen inte kan öka längre spricker bubblan. Alla vill ta hem sin ”vinst” och när det visar sig att det inte finns så mycket pengar blir alla rädda och paniken sprider sig genom hela ekonomin.

Successionsmodellen

På engelska / in English.

Jag påstod ju att den här bloggen skulle handla om begrepp och om framtiden. Det har den visserligen gjort, men ”Översättningsbloggen” hade kanske varit ett bättre namn än så länge. Nåväl, nu finns några av John Michael Greers texter på svenska (och fler kommer att komma) så nu kan det vara läge att fundera på vad de handlar om.

Succession är som sagt poängen, och speciellt det faktum att succession sker stegvis. För att sammanfatta vilka steg vi har framför oss enligt den här modellen:

• Industrisamhället: här är vi idag. Stor energi- och resursanvändning; de lönsammaste strategierna bygger på detta (globaliseringen är ett exempel); strategierna leder till minskande energi- och resurstillgång
• Bristindustrialism: nästa stadium, när snålare strategier blir viktigare; effektiv användning av resurser och energi blir alltmer lönsam; resurstillgång blir livsviktigt och staten tar över detta mer och mer från marknaden
• Återanvändningens tid: till slut finns så lite resurser (= det är så dyrt att få upp dem) att det inte går att upprätthålla ens ett minimalt industrisamhälle. Det blir då till att leva av resterna från industrisamhället. Detta torde upplevas som ett mycket primitivt samhälle jämfört med idag
• Ytterligare stadier: resterna börjar ta slut och andra samhällsformer växer fram. Nu är vi antagligen en bra bit in i framtiden och jag kan förstå om Greer inte vill försöka gissa
• Ekotekniksamhället: detta är ett tänkt ”klimaxstadium” för tekniksamhällen, när människorna hittat ett långsiktigt hållbart levnadssätt men fortfarande med relativt avancerad teknik

Bokrecension: Midvintermörker

På engelska / in English.

Detta inlägg kan tyckas sticka ut jämfört med det hittillsvarande temat på bloggen men är snarare ett första steg i att bredda temat. Militär våldsanvändning, uttryckt som försvars- och säkerhetspolitik, är alltjämt en fundamental och (tyvärr) ofrånkomlig ingrediens i världens internationella relationer, och hur vi tänker runt detta (dvs vilka begrepp vi använder) kommer att påverka vilken framtid vi får leva i. Sveriges försvarspolitik har genomgått en revolution de senaste årtiondena, vilket märkligt nog skett nästan helt utan debatt. På Internet finns numera en livaktig grupp med försvarsbloggare och det har gjorts vissa försök på senare tid att lyfta fram frågan i mediedebatten. Detta är en recension av ett sådant försök, Lars Wilderängs ”Midvintermörker”.

John Michael Greer: Återanvändningens tid

På engelska / in English.

Detta är en översättning av John Michael Greers The Age of Salvage Societies från The Archdruid Report 2007-10-24. Detta är sista delen i en serie där Greer diskuterar hur ”industrisamhällets undergång” kan se ut om man försöker se det som en ekologisk process.

Det föregående inlägget, Bristindustrialismens tidevarv, handlade om det första steget i den processen, efter vårt eget samhälle, och det här inlägget handlar om steg två.

Det är en vanlig ovana nuförtiden att anta att sociala och ekonomiska förändringar helt och hållet beror på mänskliga ansträngningar och beslut. Detta antagande ligger naturligtvis bakom alla konspirationsteorier – ett populärt sätt att ignorera ekologiska realiteter – men det dyker också upp i många andra sammanhang, och inte minst i de entusiastiska utropen från olika platser på det politiska spektrat om att vi allihop kan få den bättre framtid vi önskar oss om vi bara kavlar upp ärmarna och sätter igång.

Det finns massor av problem med detta lättvindiga antagande men det jag vill peka på just nu är att det helt bortser från naturens roll, som så mycket av dagens tänkande gör. Vi kan försöka bygga vilken sorts framtid vi vill, men om inte jordens kvarvarande naturresurser ger oss råmaterialet som sagda framtid kräver så kommer vi förr eller senare att upptäcka att det inte går. Dessutom är det så att även om framtiden vi tänker oss faktiskt kan existera inom de hårda ekologiska gränserna, så kommer den önskade framtiden återigen visa sig vara ett fantasifoster om en annan sorts samhälle eller ekonomi gör samma sak på ett effektivare sätt.

John Michael Greer: Bristindustrialismens tidevarv

På engelska / in English.

Detta är en översättning av John Michael Greers The Age of Scarcity Industrialism från The Archdruid Report 2007-10-17. Han fortsätter på samma tema som i de tidigare inläggen. I Mot ett ekotekniksamhälle beskrev han vår nuvarande västerländska civilisation som ett energiintensivt tekniksamhälle (dvs ett samhälle som till största delen får energi från andra håll än mat) och föreslog att vi lever i en tidig, ineffektiv, form av tekniksamhälle. Han drog också paralleller till ekologisk succession, där olika ”stadier” med växter och djur följer på varandra, och skisserade löst ett framtida ”ekotekniksamhälle” – energieffektivt, hållbart och fortfarande med relativt hög teknisk nivå.

Nästa inlägg, Att klättra nerför stegen, diskuterar den vanliga attityden att ”vi måste skapa ett hållbart samhälle – nu!” Greer bygger vidare på successionsliknelsen och menar att man inte kan gå från pionjärogräs – de första ogräs som slår rot på en kal, öde markbit – till uppvuxen skog i ett steg, och på samma sätt kan vi inte gå från vårt tidiga stadium av tekniksamhälle till ett moget, hållbart ekotekniksamhälle i ett steg. Det kommer att ta tid och kräva många mellanformer och en hel del experimenterande.

I det här inlägget beskriver han sin syn på den första av dessa mellanformer, som han kallar för bristindustrialism (scarcity industrialism). I början av inlägget diskuterar han också Elizabeth Kübler-Ross femstegsmodell med förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans, och hur den yttrat sig under de senaste årtiondena (i USA).

Här på bloggen, och på andra håll, har det flera gånger påpekats att processen att acceptera oljetoppens existens påminner en hel del om processen att acceptera att döden är nära förestående. De fem stegen mot att förbereda sig för döden som Elizabeth Kübler-Ross la fram i en storsäljande bokserie på 1970-talet – förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans – syns ganska ofta i diskussionerna om oljetoppen. Liknelsen stämmer bra eftersom slutet på perioden med billig lättillgänglig energi också markerar slutstation för många av dagens mest omhuldade antaganden och världsbilder. Det betyder också att en hel del nu levande människor kommer att dö tidigare än de annars skulle ha gjort.

Det har gått över tjugo år sedan jag vårdade döende på äldreboenden, på ett av flera lågbetalda jobb efter college. Den som lär känna killen med lien medan människorna runtomkring kliver ut genom livets sista grindar lär sig en del som inte bleknar ur minnet i första taget, och utifrån det perspektivet är jag inte alls säker på att liknelsen dragits tillräckligt långt. Mer specifikt är det intressant att samma fem steg, eller åtminstone de tre första, har präglat vår gemensamma reaktion inför industrisamhällets belägenhet.

John Michael Greer: Att klättra nerför stegen

På engelska / in English.

Uppdaterad 2011-03-30: den förra översättningen var lite stolpig och har ersatts av en bättre.

Detta är en översättning av John Michael Greers inlägg Climbing Down The Ladder från The Archdruid Report 2007-10-10. Det är en fortsättning på det förra inlägget, Mot ett ekotekniksamhälle, men Greer går här närmare in på hur processen runt industrisamhällets fall och ekotekniksamhällets framväxt kan se ut.

Förra veckans inlägg på The Archdruid Report tog upp möjligheten att framtida samhällen kanske skulle kunna behålla en relativt hög tekniknivå utan att behöva fastna i ett beroende av stora mängder icke förnybara resurser – vilket är grunden för vårt nuvarande industrisamhälle. Drömmen om att bygga en sådan civilisation – ett ekotekniksamhälle, för att använda uttrycket jag myntade i det inlägget – har vårdats ömt av många människor i alternativa kretsar i åratal, och inte utan skäl.

Bakom den drömmen finns en finurlig filosofisk strategi. De argument som används för att rättfärdiga den industriella världens sociala strukturer bygger på en framtvingad tudelning mellan å ena sidan den godhet som sägs finnas i upplysta, tekniskt avancerade industrisamhällen och å andra sidan den misär som påstås ha präglat den primitiva förindustriella människans liv. Många som idag kritiserar industrialismen gör misstaget att acceptera den här dikotomin och bara vända på värderingarna, som om man kan ta sig ur ett dualistiskt tankesätt genom att vända på dualismen.

John Michael Greer: Mot ett ekotekniksamhälle

På engelska / in English.

Uppdaterad 2011-03-24: den förra översättningen var lite stolpig och har ersatts av en bättre.

Detta är en översättning av John Michael Greers blogginlägg Toward An Ecotechnic Society från The Archdruid Report 2007-10-04. Det ritar i grova drag upp en möjlig framtid och visar på flera av grunderna i Greers texter: det ekologiska perspektivet, det historiska perspektivet och en klar förståelse för att fakta inte är allt – även begrepp är viktiga.

Några stycken in i texten hänvisar Greer till ”förra veckans inlägg”. Det inlägget heter Civilization and Succession (som jag inte översatt) och han beskriver där den ekologiska process som kallas succession och drar paralleller med hur människans samhällen utvecklas.

Om man verkligen försöker använda ekologiska metoder för att förstå industrisamhällets belägenhet, så blir en av konsekvenserna att man måste vända ut och in på mycket som vi idag tar för givet. Exempelvis finns det nuförtiden, bland dem som känner till oljetoppen,  många som ser det som att vi måste hitta någon ny energikälla, så att vi kan bevara industrisamhället ungefär som det ser ut idag. Ur ett ekologiskt perspektiv är detta synsätt närmast en definition av begreppet ”kontraproduktivt”, eftersom det är just industrisamhällets nuvarande form som gör vår belägenhet omöjlig att komma ur.

Som den ser ut idag kan den industriella ekonomin närmast beskrivas, ur ett ekologiskt perspektiv, som en metod för att omvandla resurser till föroreningar så fort som möjligt. Av den anledningen är inte sinande resurser och avfallsproblem några oförutsedda sidoeffekter av industrialismen utan inbyggda i det industriella systemet: ju snabbare resurser omvandlas till avfall desto mer blomstrar den industriella ekonomin och tvärtom. Detta är själva kärnan i vår belägenhet. Oljetoppen är bara ett symptom på en större kris, nämligen att ett system som utvecklats för att maximera resursanvändningen på en ändlig planet är fullständigt ohållbart. Att försöka hantera symptomet utan att se till den större bilden kommer bara att leda till att andra symptom dyker upp, på andra håll, istället för det första.