John Michael Greer: En orientering innan vi inleder nedstigningen


På engelska / in English.

Eftersom bloggen just nu ändå avhandlar ”undergångsvisioner” och annalkande elände kan denna text passa bra…

När man funderar över successionsmodellen kan man få för sig att det blir en relativt behaglig resa, där en samhällsform prydligt växer fram ur en annan. Modellen är dock alltför grov för att funka i det kortare perspektivet, men Greer har naturligtvis funderat på det också. Här följer en översättning av Briefing for the Descent från The Archdruid Report 7/9 2006. Det är alltså en rätt gammal text men den har åldrats hyggligt. Greer har senare utvecklat temat åt diverse olika håll, bland annat genom idén om ”Gröna Trollkarlar”, men grundprinciperna som de uttrycks här håller han fast vid.

Han skrev inte den här texten i direkt anslutning till de fyra föregående, men se detta som en skiss av hur övergången från industrisamhälle till bristindustrialism inleds, och som en antydan till hur livet kan komma att se ut i bristindustrisamhället.

Medan bevisen radar upp sig för att oljetoppen finns på riktigt försöker allt fler få grepp om denna fråga som utmanar praktiskt taget alla våra föreställningar om framtiden. Samtidigt blir frågan om vad man ska göra åt det hela allt svårare att undvika. Som väntat dyker survivalisterna upp med sin universallösning. Den lösningen föreslogs för första gången på 1920-talet, när den kristet fundamentalistiska tron på en förestående apokalyps smältes samman med traditionell amerikansk retorik om den rika, trånga och ogudaktiga staden som kontrast mot den fattiga, isolerade och påstått gudfruktigare landsbygden. Resultatet var den första survivalistideologin och sedan dess har survivalister envist hävdat att den enda möjliga reaktionen på alla tänkbara kriser – epidemier, kärnvapenkrig, raskrig, Antikrists uppdykande, datorsystemens kollaps 1/1 2000, och så vidare – är att gömma sig i skogen med rejält med mat och vapen och leva nybyggarliv medan det urbana USA störtar samman.

Från survivalistens synvinkel är oljetoppen bara ytterligare en anledning att dra till skogs, men den passar inte riktigt in i den vanliga bilden. Att världens oljeproduktion toppar kommer förvisso att leda till en tid av stigande energikostnader och krympande tillgångar, med mängder av ekonomiska, sociala, politiska och demografiska problem som konsekvens, men jag har ännu inte hört någon argumentera trovärdigt för att de problemen ska leda till fullständig civilisationskollaps. Vi står inför en långsam undergång, inte en kollaps. Inför ett gradvis sönderfall, som tar hundra år eller ännu mer, så är en strategi byggd på konserverade bönor och M-16-gevär i en skogsstuga en distraktion – i bästa fall. En mer realistisk syn, och mer användbara strategier, kan man lätt hitta om man lämnar survivalisternas machofantasier och istället studerar fakta om industrisamhällets situation. Vi står då inte inför en apokalyps men kan ändå urskilja fyra ryttare som definierar det troligaste scenariot.

Först ut ur grindarna är minskande energitillgångar. Någon gång mellan nu och 2010 når världens oljeproduktion sin topp och påbörjar därefter en ojämn men oåterkallelig nedgång. Nordamerikas naturgastillgångar börjar ungefär samtidigt sjunka utan återvändo. En del av bristen kan täckas av kol, vind och andra förnybara energikällor, kärnkraft och effektiviseringar, men inte hela. När produktionen sjunker allt snabbare och andra resurser, som klyvbart uran och eurasisk naturgas, når sina egna produktionstoppar så blir bristen värre och många livsstilar och affärsmodeller som bygger på billig energi blir omöjliga.

Den andra ryttaren, tätt inpå den första, är ekonomisk kontraktion. När petroleumproduktionen sjunker slår energipriserna i höjden eftersom nationer, regioner och individer försöker bjuda över varandra, och det hela drivs på ännu mer av ohämmad spekulation. Den globala ekonomi som egentligen bara var rimlig med 1990-talets konstlat låga oljepriser faller sönder, vilket slår hårt mot import- och exportbaserade industrier. En våg av konkurser och nedläggningar följer, vilket leder till brist på många konsumentvaror inklusive nödvändigheter som mat och kläder. Skyhöga energipriser får samma konsekvenser, fast mer direkt, i stora delar av den inhemska ekonomin. Arbetslösheten stiger till depressionsnivåer och fattigdom blir ett vanligt fenomen.

Den tredje ryttaren, en hästlängd bakom den andra, är kollapsande offentlig sjukvård. Undernäring och sjukdom blir tunga bördor i takt med att fattigdomen sprider sig, råvarubrister och energikostnader slår mot matförsörjningen, energiintensiv sjukvård blir oöverkomligt dyrt för alla utom de perverst rika och global uppvärmning och störda ekosystem snabbar på sjukdomsspridning från tropikerna. Människor börjar dö av sådant som en gång var mindre, lättbehandlade åkommor och kroniska sjukdomar som diabetes blir dödsdomar när mediciner blir för dyrt. Dödstalen stiger och födelsetalen rasar, vilket inleder den första vågen av befolkningsminskning.

Den fjärde ryttaren är politiskt kaos. Det samhällsvetarna kallar ”liberal demokrati” (eller konstitutionell demokrati) är ett system där konkurrerande elitgrupperingar köper lojalitet från olika delar av valmanskåren genom ekonomiska vallöften. Systemet är beroende av ett överflöd av fossila bränslen och den industriella ekonomi som de möjliggör. Många av dagens politiska institutioner kommer inte att överleva när den billiga energin tar slut och övergången till en ny politisk ordning kommer med all sannolikhet att innebära våld. Internationella relationer blir också omstuvade när nationer som byggt sin makt och sitt inflytande på tillgång till billig energi tappar sina styrkepositioner, medan ”efterblivna” nationer upptäcker att deras mindre energiberoende ekonomier är en styrkefaktor snarare än en svaghet. Ska man tro historien kommer de här maktförskjutningarna att redas ut på slagfältet.

Det viktigaste med de här fyra faktorerna är att de begränsar sig själva på medellång sikt. När energipriserna stiger får vi ekonomisk kontraktion, vilket minskar energiåtgången så att priserna sjunker igen. När den globala ekonomin faller sönder finns fortfarande de mänskliga behoven kvar. Lokala ekonomier täcker bristerna efter bästa förmåga med de resurser som finns tillhands, vilket öppnar nya möjligheter och ger nytt liv åt avsomnade delar i ekonomin. När sjukvården fallerar minskar befolkningen, vilket lättar på trycket i resten av ekonomin. Avslutningsvis, när den existerande politiska ordningen kollapsar, så ersätts den av en ny regim och man kan lugnt utgå från att den, liksom alla nya regimer, kommer att sätta stabilitet högst på dagordningen. Vi står alltså inför en krisperiod som varar kanske ett kvartssekel och följs av en period med förnyad stabilitet, varefter ännu en krisomgång kan anas. Det är så här civilisationer går under historiskt sett, i en trappstegsprocess med omväxlande kriser och lugna perioder på allt lägre nivåer av ekonomisk och politisk integration.

Det är detta vi står inför, men det är, som tur är, en vanlig situation för vår art. Ingen av de fyra ryttarna jag just beskrivit är någon nykomling – våra förfäder var väl bekanta med dem och än idag är de välkända för de flesta av vår art. Det är bara invånarna i den industrialiserade världen som har haft möjlighet att glömma bort dem, och även det enbart under andra halvan av 1900-talet. Innan dess visste de flesta hur man hanterade dem och de strategierna fungerar fortfarande. Den enda haken är att vi måste vara beredda på att använda dem. Regeringar runt om i världen har på det hela taget helt missat tåget så det är upp till oss som individer att förbereda oss inför framtiden. De fyra ryttarna måste bemötas på olika sätt och vi måste därför förbereda oss på olika sätt.

För att klara av den första ryttaren är huvudstrategin att minska energiåtgången. Ju mindre energi du behöver för att överleva och må bra desto bättre klarar du dig när energikostnaderna drar iväg. Det räcker inte med mindre justeringar – du måste satsa på den sorts omfattande minskningar som tydligt demonstrerades på 1970-talet. Till att börja med bör du sikta på att minska energiförbrukningen till hälften och vara beredd på att minska den ytterligare när det behövs. Det betyder naturligtvis ordentliga livsstilsförändringar för de flesta. Speciellt måste bilpendling bli något man bara gjorde förr, och om det innebär att du måste flytta, byta jobb eller ändra livsstil så är det det som gäller. Gör dig av med bilen om du kan. Går inte det bör du byta din törstiga bil mot en lätt, effektiv småbil och låta den stå under en presenning i garaget förutom när du verkligen behöver den. När du ändå håller på bör du öva på att hantera långa och korta strömavbrott och andra sorters bristsituationer. De kommer att förekomma rikligt i framtiden.

För att hantera den andra ryttaren gäller det att välja ett yrke som varar. De flesta jobb i Amerika idag producerar inga nödvändiga varor eller tjänster och de flesta varor och många tjänster som Amerika använder produceras inte här. Den här obalansen kommer att leda till gigantiska ekonomiska störningar under kristiden, när en ekonomi och arbetskraft som riktat in sig på marknadsföring, försäljning och informationshantering kolliderar med en ny ekonomisk verklighet – en verklighet som inte lämnar mycket plats för sådana aktiviteter men som har ett desperat behov av att producera mat, kläder och grundläggande teknik. Den som är beredd att kliva in i en ekonomisk roll som fungerar i denna nya verklighet har klart bättre möjligheter att överleva och till med och bli framgångsrik. Du måste välja ett hantverk som kan utföras med liten energiåtgång och som resulterar i något som människor vill ha eller behöver tillräckligt mycket för att köpa även i tuffa tider. Exempel kan vara grönsaksodling och försäljning på lokala marknader, klädsömnad, reparation av hushållsapparater och ölbryggning. Utbildning och verktyg måste du naturligtvis skaffa i förväg och ju tidigare du får upp skylten desto bättre, även om det bara är en hobbyverksamhet för vänner och bekanta innan krisen slår till.

För att klara av den tredje ryttaren är huvuduppgiften att ta ansvar för sin egen hälsa. Den moderna sjukvården är en av de mest energi- och resursintensiva sektorerna i hela ekonomin och den har redan blivit för dyr för nästan halva USA:s befolkning. När den första krisvågen väl rullar in kan du utgå från att den enda sjukvård du kan få är den du klarar att ordna själv. Lär dig om preventiv medicin och hygien, gå första hjälpen-kurser för vildmarken och lär dig så mycket gör-det-själv-sjukvård du kan hitta. Strunta inte i alternativmedicinen; det finns en hel del kvacksalvare inom det alternativa men det finns också mycket som är värdefullt. Det medicinska etablissemanget kritiserar visserligen alternativmedicinen men det är bara deras försök att skydda sin marknadsandel. Du måste också vänja dig vid tanken på att döden är oundviklig. Du kommer antagligen inte att leva så länge som du tänkt dig och om du är beroende av avancerad medicinsk hjälp för att överleva kommer du att dö när den inte längre finns. Döden är helt enkelt en del av människans villkor. Den paniska skräck för döden som hemsöker människor i industriella samhällen är en lyx som en deindustrialiserande värld inte har råd med.

För att hantera den fjärde ryttaren är lokala nätverk rätt metod. Det betyder inte att man ska satsa på den sorts utopiska projekt som redan provats och misslyckats under 60-talet; det betyder att man ska använda de beprövade och bevisligen fungerande metoder som använts i hundratals år av dem som lärt sig att samarbete är ett nödvändigt överlevnadsverktyg. Om du har deltagit i grannsamverkan, handlat på ”bondens marknad” eller varit med i en lokal hjälporganisation så har du deltagit i lokalt nätverkande. Det kommer framgent att ligga på det lokala planet, på medborgarna själva, att sköta grundläggande samhällstjänster som renhållning, konfliktlösning och allmän säkerhet i tider när stat och kommun inte fungerar. Genom att lära känna dina grannar och delta i aktiviteter i lokalsamhället kan du hjälpa till att bygga de kontakter som är själva förutsättningen för att skapa improviserade lösningar i en kris.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga om de här fyra strategierna, och jag kommer att gå in mer i detalj under de kommande veckorna.

Om inte annat borde den här texten slå hål på eventuella illusioner om att Greer ser framför sig en stillsam resa mot ekotekniksamhället. Vi har istället att se fram emot en 25 år lång kris med krig, krympande ekonomi med konkurser och nedläggningar och obefintlig sjukvård.

För den som vill läsa mer av Greers tankar runt ”de fyra ryttarna” och tillhörande strategier finns uppföljarna till detta inlägg enligt nedan:

Energy Predicaments and Prospects

Energy: Preparations and Possibilities

Economics: Avoiding the Y2K Fallacy

Economics: Hallucinated Wealth

Economics: The Sound of Aunt Ednas Knitting

Public Health: Slow Motion Disaster

Politics: Imperial Sunset

Politics: The Eighty Percent Pay Cut

Politics: Rebuilding Civil Society

Jag kommer inte att översätta dem allihop.

Nu återstår två texter i det jag kallat ”spår A” – en som behandlar ”katabolisk kollaps” och en litteraturlista.

2 responses to this post.

  1. Posted by Johannes on 2011/04/08 at 20:04

    Hej! Spännande som alltid. Dock är det tveksamt att använda evangelikala (du har en bokstav för mycket) som beskrivning om kristna grupper på 20-talet. Termen användes knappast då, och de grupper du syftar på skulle om de funnes idag näppeligen ses som E. Här tror jag helt enkelt Greer gör en tankelapsus. På 20-talet skulle antagligen termen fundamentalist (OBS! Då inte laddad negativt som den är idag!) vara rimligare.

    • Hej Johannes!

      Trevligt med insatta och engagerade läsare! Jag erkänner villigt att min bildning vad gäller olika kristna grupper på 20-talet är bristfällig, och jag fick klura en del för att välja ett ord. Första utkastet innehöll just fundamentalist men jag tyckte det drog med så mycket negativa associationer. Jag valde evangelikal eftersom det verkade (delvis) stämma med betydelsen hos ”Evangelical” när Greer skrev texten, men efter ytterligare lite (nät)efterforskningar tror jag att det får bli fundamentalist ändå.

      Greer har använt texterna på bloggen som utkast till sina böcker och i ”The Long Descent” noterar jag att han har formulerat om detta stycket. Han hänvisar inte hänvisar till några specifika grupper utan till ”kristen apokalypsmytologi”, så jag misstänker att han håller med dig.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: