Tillväxt, elefanter och outsourcing, eller: abstraktion


På engelska / in English.

Jag har nyligen sett ”Vetenskapens värld” den 23/5, med ett förvisso sevärt reportage om det korkade i att tro på evig ekonomisk tillväxt. Man visade gott om exempel på att ekonomisk tillväxt inte är direkt oproblematiskt, och på slutet kommer man in på att det kanske är dags att överge tillväxtbegreppet helt och sluta stirra sig blind på om ett eller annat endimensionellt mått kan beskrivas med större, mindre eller kanske samma tal som förra året. Dessförinnan ägnar man dock mycket tid åt att fundera på just detta endimensionella mått och de olika prathuvudena (eng. talking heads) ger sig ut i mer eller mindre förvirra(n)de spekulationer. Den kanadensiske miljöekonomen Peter Victor anser sig ha ”visat” – med hjälp av datorsimuleringar – att en ekonomi utan tillväxt kan funka fint. SEB:s Senior Economist Klas Eklund framhåller, något förvirrande, att tillväxt visst kan fortsätta i all evighet, men att vi kanske måste definiera om den i så fall, så att den inte förstör planeten.

Reportern Jens Ergon sammanfattar kanske det hela bäst:

”Det som i slutänden krävs för att förverkliga drömmen om grön tillväxt är en närmast total frikoppling av världsekonomin från miljön. Ett tekniksprång av aldrig tidigare skådat slag.”

Total frikoppling av världsekonomin från miljön. Jag var tvungen att backa och skriva ner denna fantastiska formulering. En tydligare illustration av att hela begreppet ”ekonomi” är på väg att bli oanvändbart kan jag inte tänka mig.

Det är alltså dags att börja reda ut lite grunder. Vi börjar med frågan ”vad är tillväxt?” Tillväxt förstås vanligen som skillnaden mellan BNP år 2010, till exempel, och BNP år 2011, alltså en numerisk storhet, ett tal, som ska vara så stort som möjligt. Vi kan följdaktligen inte begripa tillväxt utan att begripa BNP. Detta är ytterligare en numerisk storhet, ett tal, som ska spegla den totala ekonomiska verksamheten i landet. Detta tal får man fram genom att räkna hur mycket pengar som bytt ägare under det gångna året. Naturligtvis finns det en massa fallgropar och besvärligheter i detta, som hur man ska ta hänsyn till att penningmängden ökar och minskar (inflation och deflation), att teknikutvecklingen inom framförallt elektronik leder till att priserna sjunker eller kapaciteten stiger och en hel bunt andra aspekter. På ett eller annat sätt har man dock kommit fram till en metod för detta och den ger då den officiella bruttonationalprodukten. Frid och fröjd.

Innan vi riktigt kan begripa tillväxten måste vi dock fundera lite på det här med ”ekonomisk aktivitet”. Ett gammalt exempel är cykeln. Om jag köper en cykel räknas det in i BNP och om jag sen cyklar omkull och slår mig, och behöver vård, räknas det in i BNP: vården kostar pengar. Om jag istället cyklar runt nöjd och glad och plockar blommor räknas det inte in i BNP. Enbart det som driver pengaflöden ingår i BNP. Alltså kommer allt som inte driver pengaflöden att helt falla ur bilden. Vad finns det som inte driver pengaflöden?

Tja, rätt mycket! Köper jag som sagt en cykel och en kikare räknas det in i BNP, men cyklar jag sen runt all min lediga tid och kikar på fåglar producerar jag ingen BNP och det blir ingen tillväxt till nästa år. (Tar jag däremot kort på fåglarna och bloggar om dem driver det antagligen BNP, för det behövs stadigt växande lagringskapacitet för bilderna). Fåglarna själva har heller inget med BNP att göra. Om jag läser ur mina gamla barnböcker för mina barn på kvällen påverkas inte BNP (om det inte är på vintern och jag har en lampa tänd som jag köper el till). En väldig mängd mänsklig verksamhet, och all icke-mänsklig verksamhet, har inget med BNP att göra.

Som synes är BNP ett rätt begränsat mått, och därmed även tillväxt. Allt det som faktiskt håller oss vid liv – växternas fotosyntes, daggmaskarnas tysta jobb i jorden, vattnets kretslopp – är helt osynligt i BNP-måttet. Detta är ett problem, och det har påpekats på många håll.

Jag ser dock ett ännu djupare problem i att fokusera på tillväxt eller BNP, antingen som ”försvarare” eller ”kritiker”. Detta problem går inte att lösa genom att definiera om hur vi räknar fram BNP eller genom att lämna tillväxtfixeringen. Problemet är att tillväxt, BNP, ja, till och med själva idén om ”det ekonomiska systemet”, är en abstraktion. Pengar är en abstraktion, en idé om ”värde” frikopplat från konkreta bindningar. Det spelar ingen roll hur många timmar jag jobbat, hur mycket programkod jag skrivit, hur mycket hår jag klippt – mina hundra kronor räcker lika långt i affären ändå. Denna idé är en jätteinnovation och minst lika mycket en förutsättning för industrisamhället som billig olja, men som alla goda ting kan man ta den för långt.

Vanligen talar man om ett ekonomiskt ”system”, vilket låter som något vi kan beskriva med hjälp av systemteori: ett matematiskt beskrivbart system med flöden, lager, källor, återkopplingar. Vi kan förvisso göra sådana modeller, och därmed kan vi kvickt falla i en av systemteorins grundfällor, nämligen den att vi glömmer en fundamental sanning:

Kartan är inte terrängen. The map is not the territory.

Det finns inget ekonomiskt system. Det som finns är enskilda människor, med sina begränsade men fria viljor, som gör sina val baserat på drömmar, rädslor, förhoppningar, rationella överväganden, generositet och snålhet, elakhet et cetera. En del av dessa val driver pengaflöden och dessa flöden kan modelleras som ”det ekonomiska systemet”, men det är inte räntesatserna som driver människor att köpa hus och inte bankerna som tvingar människor att låna. Bankerna själva består också av människor som fattar mer eller mindre begåvade beslut.

All ekonomisk verksamhet bygger på människor som agerar. Visserligen försiggår en stor del av det finansiella systemets verksamhet enbart inuti datorer, men glöm inte att datorsystem och datorprogram inte trillar ner från himlen (alla som någonsin programmerat borde inse detta lätt). Det är fortfarande människor som agerar i egenskap av individer.

Vårt ”system” – vår modell av systemet – kan fungera ett tag, men om de riktiga aktörerna – människorna – börjar spela ett annat spel, leva ut en annan berättelse, drömma andra drömmar, så är vår modell mogen för papperskorgen.

Nästan all diskussion och debatt om ”ekonomin” och ”tillväxten” stannar i det begreppsliga ”systemet”, på modellstadiet, och betraktar världen som om den verkligen bestod av ekonomiska transaktioner. Detta synsätt ignorerar att vi gör så mycket mer än det ekonomiska. Diskussionen rör sig på ett extremt abstrakt plan, långt bort från den konkreta verkligheten, och man kan då få se konstigheter som ”en närmast total frikoppling av världsekonomin från miljön” eller påståenden om att det är dags att ”bygga om” det ekonomiska systemet för hållbar utveckling. Hade vi faktiskt byggt ett ekonomiskt system kunde vi bygga om det, men det har vi inte gjort. Ekonomin, BNP och tillväxten växer fram ur våra tankesätt, våra idéer om framtiden och våra handlingar. Det är där vi måste börja, inte i abstraktionen.

Detta är svårt, eftersom abstraktion är en av 2000-talets verkliga ”megatrender” (den har naturligtvis pågått längre – med stor kraft åtminstone sedan 1600-talet). Det finns exempel överallt.

Efter tillväxtreportaget i ”Vetenskapens värld” kom ett minst lika intressant reportage om elefanter. I Sydafrika har man sett elefanter försöka para sig med och sedan döda noshörningar. Reportern Martin Widman hade pratat med en amerikansk psykolog, Gay Bradshaw, som menar att elefanternas beteende motsvarar människor som utsatt för svåra våldstrauman. Det hade visat sig att elefanterna som varit inblandade i detta råkat ut för svåra trauman som småelefanter, när man för tjugo år sedan skjutit av äldre elefanter och flyttat de yngre i vissa flockar, i ett försök att minska konflikter mellan elefanter och jordbrukare. Eftersom elefanter är sociala djur som uppfostras av en grupp äldre honor tills de är runt 14 år ledde denna flocksplittring till att elefanterna fick psykiska problem. Tydligen är Bradshaws teorier kontroversiella – hon skylls för antropomorfism – men det är inte så intressant i detta sammanhanget.

Vad som är intressant, däremot, är den här idén om att splittra elefantflockar och skjuta av de äldre djuren. Mycket uppenbart tänkte man sig att en elefant, det är ett djur med stora öron och snabel. Ett djur, som man lätt (nåja) kan flytta på och så är problemet ur världen. Elefanten som en del i ett större sammanhang brydde man sig inte om.

Ett typexempel på abstraktion som gått för långt.

Ett annat exempel nämndes i en artikel i The Economist 14/5. Löneinflationen i Kina relativt den i USA, plus valutaförändringar, har börjat sudda ut de ekonomiska fördelarna med outsourcing. Tillsammans med att energipriserna blir allt högre och att vi sett flera exempel på hur känsliga långa leverantörskedjor kan vara, så har detta lett till att en del amerikanska företag har både slutat flytta ut jobb och i liten skala flytta tillbaka.

Som bekant har outsourcing varit ett av de definierande begreppen i näringslivet under de senaste årtiondena, att flytta produktion, utveckling och runtomkringfunktioner så långt bort som möjligt, i tron att det ska bli bättre eftersom det blir billigare. Detta är ännu ett exempel på abstraktioner. En företagsledning som kan tänka sig att flytta runt delar av verksamheten över världen är en företagsledning som tänker sig företaget som en uppsättning delar med tydliga gränssnitt. Fabriken kan snittas ut och skeppas iväg, och det kommer fortfarande plastprylar (eller bilar) – så länge de övriga ”processerna” i verksamheten rullar på och ”levererar” sina ”leverabler” till fabriken.

I verkligheten består naturligtvis ett företag av en hel mängd människor som gör saker, och en ofantlig mängd av dessa saker räknas inte in i företagets budget och syns inte i årsredovisningen. Utan dem blir det dock ingen verksamhet. Detta leder till det som alla som sett outsourcing på nära håll känner igen: det går inte så enkelt som det var tänkt – allehanda oförutsedda problem dyker upp, man får förseningar, fördyringar och krångel i parti och minut. Oftast reder man ut detta med tiden, men det är ännu ett symptom på överdriven abstraktion – man ser verksamheten som en bunt abstraktioner som jobbar med andra abstraktioner för att skapa ytterligare abstraktioner. ”Processer”, ”funktioner”, ”produkter”, ”tjänster”. Allihop är extremt användbara abstraktioner – ända tills de tar överhanden och beslut fattas baserat på abstraktioner utan koppling till den komplicerade verkligheten.

Det spelar ingen roll vilka exempel jag valt. Väldigt mycket av allt vi gör idag är abstrakt verksamhet, arbete i en ren tankevärld. Jobbar man till exempel inom akademin eller med IT kan man leva hela sitt liv i en tankebubbla utan någon kontakt med en konkret verklighet. Nästan all vår verklighet är medierad och därmed tillpassad till de abstrakta tankemodellerna.

Detta är ett av de riktigt stora problemen idag: att återvända till den konkreta verkligheten. Vår vetenskap, ekonomi, underhållning, existerar huvudsakligen inuti vår begreppsliga spegelsal, och att se utanför den är inte lätt.

Nu kan man tro att jag anser att abstraktion och tankeverksamhet är av ondo, men så är det inte. Vår värld kommer med nödvändighet att bestå av både konkreta och abstrakta fenomen och begrepp, men vi har gått så långt i den ena riktningen att vi tappat bort den andra. Ur min synvinkel är alla diskussioner om hur ”tillväxten” kan bli hållbar, eller om den kan det, ganska ointressanta eftersom de fortsätter röra sig inne i spegelsalen. Vi kan inte göra något vettigt åt detta förrän vi börjar försöka ta oss ut ur begreppsburen och återta kontakten med den konkreta verkligheten.

För att förekomma eventuell förvirring: jag argumenterar inte för att vetenskap är dåligt, eller något liknande. Den vetenskapliga metoden är fortfarande vårt överlägset bästa verktyg för att skaffa kunskap om den fysiska verkligheten. Det är däremot inte lika bra om vi förväxlar de abstrakta modeller av verkligheten som vi skapar med själva verkligheten.

2 responses to this post.

  1. Posted by ylven on 2011/06/09 at 13:34

    Detta var ett mycket bra blogginlägg! Kommer att återkomma många gånger till. Ibland glömmer man att ta ett steg tillbaka och se på saker på ett nytt sätt.

  2. Väldigt intressant och imponerande inlägg! Fint att bloggen finns på engelska också.

    Intressant skrivet om pengaflöden och BNP.

    Jag länkade inlägget från Liberty Silvers kunskapscentral idag. Vi försöker ha ett aktivt nyhetsflöde av alternativ media. Du vore trevligt om du kunde länka tillbaka till oss!

    Maila mig gärna om du har några frågor funderingar eller idéer.

    //Gustav

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: