Archive for the ‘Spår A’ Category

John Michael Greer: En deindustriell litteraturlista

På engelska / in English.

Uppdaterad 2001-05-17: läsaren Sundis tipsade i en kommentar om att The Limits to Growth heter Tillväxtens gränser, så jag har lagt in kommentarer om svenska titlar i inlägget.

Efter lite längre bortavaro än planerat kommer här den för tillfället sista John Michael Greer-texten, en översättning av ”A Deindustrial Reading List” från The Archdruid Report 4/2 2009. Som titeln antyder är det en litteraturlista för den som vill förstå var Greer kommer ifrån och vill följa honom djupare in bland dessa idéer.

Greer kommer inte att försvinna från bloggen, men jag tänkte försöka mig på att börja diskutera några i mitt tycke fundamentala begrepp. Greers texter kommer framgent snarare att figurera som illustrationer till vissa idéer.

De senaste månaderna har jag fått flera frågor om vilka böcker man bör läsa för att förbereda sig, nu när industricivilisationen långsamt börjar falla sönder omkring oss. Ska jag vara ärlig är det en typ av fråga jag gör mitt bästa för att undvika. Förtida konsensus är möjligen en av de farligaste riskerna just nu och varje bild av framtiden, inklusive den jag skissat upp, är i bästa fall ett halvt slumpmässigt urval bland de divergerande möjligheter vi står inför nu när industriåldern går mot sitt slut.

Läs mer

Annonser

John Michael Greer: Katabolisk kollaps

På engelska / in English.

Detta är en översättning av John Michael Greers ”On Catabolic Collapse” från The Archdruid Report 31/5 2006. Texten handlar om Greers centrala begrepp ”katabolisk kollaps” – en modell för hur en civilisation går under. De begrepp jag skrivit om tidigare – successionsmodellen och det kortsiktiga förfallet – passar in i detta övergripande mönster, fast på olika platser. Jag planerar att skriva recensioner/sammanfattningar av ”The Long Descent” och ”The Ecotechnic Future” för att ge en lite bättre överblick över den här helheten.

Den som läst ”The Limits to Growth” – Romklubbens rapport från 1972 – eller Joseph Tainters ”The Collapse of Complex Societies” kommer att känna igen grundtanken baom katabolisk kollaps. Särskilt ”The Limits to Growth” är en tydlig inspirationskälla.

Den som inte läst de båda böckerna men som kanske istället läst Oswald Spenglers ”Västerlandets undergång” eller Arnold Toynbees ”A Study of History” (jag lyfter på hatten för alla som tagit sig igenom alla tio delarna av den sistnämnda) kommer också att hitta ekon. Det är intressant att jämföra de olika beskrivningarna och teorierna, och att fundera över hur tidsandan avspeglar sig i förklaringsmodellen. Speciellt Spengler har ett milt sagt annat sätt att tänka, men så skrev han också i Tyskland under mellankrigstiden.

Detta är alltså ytterligare en text från 2006, så tidsangivelserna är inte helt relevanta. Resonemanget är det dock inget fel på. Den del som handlar om husägande bygger på amerikanska förhållanden och är inte tillämpbar i Sverige i exakt alla detaljer, även om helheten stämmer.

Jag skrev för några år sedan en artikel med titeln ”Hur civilisationer går under: en teori rörande katabolisk kollaps” [ej översatt] – onekligen ett upplyftande ämne, men den är inte enbart av akademiskt intresse i dessa dagar. Jag har aldrig lyckats hitta något gemensamt med neoprimitivisterna som envist hävdar att civilisation är en usel idé och att vi allihop borde återgå till jägar- och samlarstadiet, men jag blir inte särskilt uppmuntrad av dem som hyllar ”det eviga Framsteget” heller. Ekologiskt sett är civilisation något ganska nytt, på sin höjd drygt 10 000 år gammalt, och precis som de flesta nya evolutionära experiment har det gått både upp och ner. När man besöker städer i Italien, Kina eller på andra ställen där det kontinuerligt bott människor under 2500 år, så står det klart att civilisationen, under rätt förhållanden, kan överleva under lång tid. Besöker man i stället ruinerna efter Ur i Kaldéen eller mayastaden Tikal står det lika klart att civilisation, när förhållandena inte längre är rätt, kan vara en dagslända som fladdrar förbi och försvinner på ett ögonblick i ekologisk tid.

Läs mer

John Michael Greer: En orientering innan vi inleder nedstigningen

På engelska / in English.

Eftersom bloggen just nu ändå avhandlar ”undergångsvisioner” och annalkande elände kan denna text passa bra…

När man funderar över successionsmodellen kan man få för sig att det blir en relativt behaglig resa, där en samhällsform prydligt växer fram ur en annan. Modellen är dock alltför grov för att funka i det kortare perspektivet, men Greer har naturligtvis funderat på det också. Här följer en översättning av Briefing for the Descent från The Archdruid Report 7/9 2006. Det är alltså en rätt gammal text men den har åldrats hyggligt. Greer har senare utvecklat temat åt diverse olika håll, bland annat genom idén om ”Gröna Trollkarlar”, men grundprinciperna som de uttrycks här håller han fast vid.

Han skrev inte den här texten i direkt anslutning till de fyra föregående, men se detta som en skiss av hur övergången från industrisamhälle till bristindustrialism inleds, och som en antydan till hur livet kan komma att se ut i bristindustrisamhället.

Medan bevisen radar upp sig för att oljetoppen finns på riktigt försöker allt fler få grepp om denna fråga som utmanar praktiskt taget alla våra föreställningar om framtiden. Samtidigt blir frågan om vad man ska göra åt det hela allt svårare att undvika. Som väntat dyker survivalisterna upp med sin universallösning. Den lösningen föreslogs för första gången på 1920-talet, när den kristet fundamentalistiska tron på en förestående apokalyps smältes samman med traditionell amerikansk retorik om den rika, trånga och ogudaktiga staden som kontrast mot den fattiga, isolerade och påstått gudfruktigare landsbygden. Resultatet var den första survivalistideologin och sedan dess har survivalister envist hävdat att den enda möjliga reaktionen på alla tänkbara kriser – epidemier, kärnvapenkrig, raskrig, Antikrists uppdykande, datorsystemens kollaps 1/1 2000, och så vidare – är att gömma sig i skogen med rejält med mat och vapen och leva nybyggarliv medan det urbana USA störtar samman.

Läs mer

Successionsmodellen

På engelska / in English.

Jag påstod ju att den här bloggen skulle handla om begrepp och om framtiden. Det har den visserligen gjort, men ”Översättningsbloggen” hade kanske varit ett bättre namn än så länge. Nåväl, nu finns några av John Michael Greers texter på svenska (och fler kommer att komma) så nu kan det vara läge att fundera på vad de handlar om.

Succession är som sagt poängen, och speciellt det faktum att succession sker stegvis. För att sammanfatta vilka steg vi har framför oss enligt den här modellen:

  • Industrisamhället: här är vi idag. Stor energi- och resursanvändning; de lönsammaste strategierna bygger på detta (globaliseringen är ett exempel); strategierna leder till minskande energi- och resurstillgång
  • Bristindustrialism: nästa stadium, när snålare strategier blir viktigare; effektiv användning av resurser och energi blir alltmer lönsam; resurstillgång blir livsviktigt och staten tar över detta mer och mer från marknaden
  • Återanvändningens tid: till slut finns så lite resurser (= det är så dyrt att få upp dem) att det inte går att upprätthålla ens ett minimalt industrisamhälle. Det blir då till att leva av resterna från industrisamhället. Detta torde upplevas som ett mycket primitivt samhälle jämfört med idag
  • Ytterligare stadier: resterna börjar ta slut och andra samhällsformer växer fram. Nu är vi antagligen en bra bit in i framtiden och jag kan förstå om Greer inte vill försöka gissa
  • Ekotekniksamhället: detta är ett tänkt ”klimaxstadium” för tekniksamhällen, när människorna hittat ett långsiktigt hållbart levnadssätt men fortfarande med relativt avancerad teknik

Läs mer

John Michael Greer: Återanvändningens tid

På engelska / in English.

Detta är en översättning av John Michael Greers The Age of Salvage Societies från The Archdruid Report 2007-10-24. Detta är sista delen i en serie där Greer diskuterar hur ”industrisamhällets undergång” kan se ut om man försöker se det som en ekologisk process.

Det föregående inlägget, Bristindustrialismens tidevarv, handlade om det första steget i den processen, efter vårt eget samhälle, och det här inlägget handlar om steg två.

Det är en vanlig ovana nuförtiden att anta att sociala och ekonomiska förändringar helt och hållet beror på mänskliga ansträngningar och beslut. Detta antagande ligger naturligtvis bakom alla konspirationsteorier – ett populärt sätt att ignorera ekologiska realiteter – men det dyker också upp i många andra sammanhang, och inte minst i de entusiastiska utropen från olika platser på det politiska spektrat om att vi allihop kan få den bättre framtid vi önskar oss om vi bara kavlar upp ärmarna och sätter igång.

Det finns massor av problem med detta lättvindiga antagande men det jag vill peka på just nu är att det helt bortser från naturens roll, som så mycket av dagens tänkande gör. Vi kan försöka bygga vilken sorts framtid vi vill, men om inte jordens kvarvarande naturresurser ger oss råmaterialet som sagda framtid kräver så kommer vi förr eller senare att upptäcka att det inte går. Dessutom är det så att även om framtiden vi tänker oss faktiskt kan existera inom de hårda ekologiska gränserna, så kommer den önskade framtiden återigen visa sig vara ett fantasifoster om en annan sorts samhälle eller ekonomi gör samma sak på ett effektivare sätt.

Läs mer

John Michael Greer: Bristindustrialismens tidevarv

På engelska / in English.

Detta är en översättning av John Michael Greers The Age of Scarcity Industrialism från The Archdruid Report 2007-10-17. Han fortsätter på samma tema som i de tidigare inläggen. I Mot ett ekotekniksamhälle beskrev han vår nuvarande västerländska civilisation som ett energiintensivt tekniksamhälle (dvs ett samhälle som till största delen får energi från andra håll än mat) och föreslog att vi lever i en tidig, ineffektiv, form av tekniksamhälle. Han drog också paralleller till ekologisk succession, där olika ”stadier” med växter och djur följer på varandra, och skisserade löst ett framtida ”ekotekniksamhälle” – energieffektivt, hållbart och fortfarande med relativt hög teknisk nivå.

Nästa inlägg, Att klättra nerför stegen, diskuterar den vanliga attityden att ”vi måste skapa ett hållbart samhälle – nu!” Greer bygger vidare på successionsliknelsen och menar att man inte kan gå från pionjärogräs – de första ogräs som slår rot på en kal, öde markbit – till uppvuxen skog i ett steg, och på samma sätt kan vi inte gå från vårt tidiga stadium av tekniksamhälle till ett moget, hållbart ekotekniksamhälle i ett steg. Det kommer att ta tid och kräva många mellanformer och en hel del experimenterande.

I det här inlägget beskriver han sin syn på den första av dessa mellanformer, som han kallar för bristindustrialism (scarcity industrialism). I början av inlägget diskuterar han också Elizabeth Kübler-Ross femstegsmodell med förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans, och hur den yttrat sig under de senaste årtiondena (i USA).

Här på bloggen, och på andra håll, har det flera gånger påpekats att processen att acceptera oljetoppens existens påminner en hel del om processen att acceptera att döden är nära förestående. De fem stegen mot att förbereda sig för döden som Elizabeth Kübler-Ross la fram i en storsäljande bokserie på 1970-talet – förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans – syns ganska ofta i diskussionerna om oljetoppen. Liknelsen stämmer bra eftersom slutet på perioden med billig lättillgänglig energi också markerar slutstation för många av dagens mest omhuldade antaganden och världsbilder. Det betyder också att en hel del nu levande människor kommer att dö tidigare än de annars skulle ha gjort.

Det har gått över tjugo år sedan jag vårdade döende på äldreboenden, på ett av flera lågbetalda jobb efter college. Den som lär känna killen med lien medan människorna runtomkring kliver ut genom livets sista grindar lär sig en del som inte bleknar ur minnet i första taget, och utifrån det perspektivet är jag inte alls säker på att liknelsen dragits tillräckligt långt. Mer specifikt är det intressant att samma fem steg, eller åtminstone de tre första, har präglat vår gemensamma reaktion inför industrisamhällets belägenhet.

Läs mer

John Michael Greer: Att klättra nerför stegen

På engelska / in English.

Uppdaterad 2011-03-30: den förra översättningen var lite stolpig och har ersatts av en bättre.

Detta är en översättning av John Michael Greers inlägg Climbing Down The Ladder från The Archdruid Report 2007-10-10. Det är en fortsättning på det förra inlägget, Mot ett ekotekniksamhälle, men Greer går här närmare in på hur processen runt industrisamhällets fall och ekotekniksamhällets framväxt kan se ut.

Förra veckans inlägg på The Archdruid Report tog upp möjligheten att framtida samhällen kanske skulle kunna behålla en relativt hög tekniknivå utan att behöva fastna i ett beroende av stora mängder icke förnybara resurser – vilket är grunden för vårt nuvarande industrisamhälle. Drömmen om att bygga en sådan civilisation – ett ekotekniksamhälle, för att använda uttrycket jag myntade i det inlägget – har vårdats ömt av många människor i alternativa kretsar i åratal, och inte utan skäl.

Bakom den drömmen finns en finurlig filosofisk strategi. De argument som används för att rättfärdiga den industriella världens sociala strukturer bygger på en framtvingad tudelning mellan å ena sidan den godhet som sägs finnas i upplysta, tekniskt avancerade industrisamhällen och å andra sidan den misär som påstås ha präglat den primitiva förindustriella människans liv. Många som idag kritiserar industrialismen gör misstaget att acceptera den här dikotomin och bara vända på värderingarna, som om man kan ta sig ur ett dualistiskt tankesätt genom att vända på dualismen.

Läs mer